Katja är ett tinker sto på ca 11 år. Hon föddes i England och flyttade från England till Polen och sen från Polen till Sverige. Har inte så mycket information om hur hon hade det då, tyvärr... Sedan i Sverige har hon flyttat rundor och hamnade hos någon elak människa som inte skötte henne alls. Alltså var hon rejält vanvårdad.. Karin som nu är före detta ägare hittade Katja och en annan tinker hingst hos den här elaka mannen och hon räddade dessa två kämpar från allt elände.. Hingsten som stod på samma ställe fick dom köra iväg jag vet inte om det var till slakt eller om hon skickade vidare honom till någon annan. han var helt ohanterlig och farlig. Karin behöll Katja iaf och hjälpte henne. Hon hade väl allt en vanvårdad häst kan ha, mask, skabb, mugg, sår, och var mager.. Den här fantastiska människa Karin hjälpte Katja att bli bra igen. Sen kände hon att Katja förtjänade komma till någon som kunde uppskatta henne för den hon var. Det var då jag hittade Katja. När Katja kom hem till mig så stod hon vid grinden nästan en vecka. Jag släppte in Komma och Nero till henne så dom kunde bli kompisar, men Katja gick till attack mot dom. Som tur är var min lille buse häst envis så han gav sig fram till Katja i hopp om att han skulle få hälsa. Det tog ca en vecka innan hon tillät Nero komma fram. Jag började jobba med Katja mycket från marken och ville börja bygga ett förtroende. Men det var inte alls lätt. Tog ca 1 h att kratsa hennes hovar i början eftersom hon hade stora variga och blodiga bölder på benen. Hon var helt enkelt rädd för att det skulle göra ont. Hon har tryckt in mig i väggen, sprungit halvt över mig och små sparkat efter mig. Men jag har kämpat. Jag har gett henne tid. Det har varit blod svett och tårar detta halvåret med Katja. Men jag har sett sådana goda resultat och det gör mig så himla glad. När vi skulle rida trampade hon sig själv på framhovarna hela tiden och hon snubblade minst 5 gånger på varje ridtur. hon hade noll koll på benen. Hon snubblade till och med och lade sig ner på asvlaten med mig.. Jag har kämpat i 8 månader nu och jag kunde inte fått en bättre häst. Trots allt slit så ger hon så mycket glädje och kärlek till mig. Vi kommer fortsätta att kämpa, för var dag som går blir det bara bättre och bättre. Jag tror att det kan bli något stort av henne en vacker dag, har fått höra mycket om henne både bra och dåliga grejer men jag skiter i vad alla andra tycker. Så länge jag ser att Katja mår bra och trivs så ska hon få vara hos mig och jag ska ta hand om henne. Min vackra flicka :)